Kommenttaren :: “Judiska miljonärer, som bosättarnas store gynnare den amerikanske bingokungen Irwin Moskowitz, betalar domstolskostnaderna för arvingarna till forna judiska invånare i östra Jerusalem. Vinner de striden om huset köper extremiströrelserna det genast, placerar bosättare där och låter dem bo billigt eller gratis.”
Foto: Nathan Shachar
Musiken från en högtalare på bosättarnas tak är riktad mot Hamads trädgård i Jerusalem. “De vill att vi ska tröttna och ge oss i väg”, säger Aref Hamad.
Jerusalem.”Jag har fått tre dagars nådatid, sen är vi på gatan!” Det säger handlaren Bashar, en av Jerusalemkvarteret Sheikh Jarrahs mer välmående invånare. Hans familj har bott här i tretton år, men nu väntar han vräkningsordern vilket ögonblick som helst. Israeliska bosättare står beredda att flytta in.
Det säger handlaren Bashar, en av Jerusalemkvarteret Sheikh Jarrahs mer välmående invånare. Hans familj har bott här i tretton år, men nu väntar han vräkningsordern vilket ögonblick som helst. Israeliska bosättare står beredda att flytta in.
Samtidigt som Israel i söndags hävde byggstoppet och återupptog koloniseringen av palestinska områden kom, efter tretton års rättslig strid, dråpslaget för Bashar och tolv av hans grannar: Israels högsta domstol underkände enhälligt de palestinska försöken att bevisa att den omstridda marken är deras.
Bosättarna har redan tagit över arton hem i en annan del av Sheikh Jarrah. Utmed vindlande gränder lever där bosättare och palestinier i en stämning inpyrd av bitterhet och avsky.
Bosättarnas högkvarter ligger vägg i vägg med familjen Hamad, ursprungligen flyktingar som kom från Haifa 1948. Musik från en stor högtalare på bosättarnas tak är riktad mot Hamads trädgård.
– Det håller på hela dagen. För att vi skall tröttna och ge oss i väg. Om vi ber dem sluta ringer de polisen som tar oss i förhör. Om vi ringer polisen tar de också oss i förhör, säger Aref Hamad, som medger att det ser hopplöst ut: ”Vi har redan fått en första evakueringsorder och vi har tvingats anställa en advokat. Men det ligger ju inte i våra händer.”
Musiken från bosättarnas tak är så öronbedövande att de själva måste skrika när de talar med varandra. Men de stänger aldrig av den.
Mitt i kvarteret ligger Simon den Vises grav, en liten grotta som är ett av Jerusalems stora judiska vallfartsmål. Simon var en av det judiska templets överstepräster för 2 300 år sedan och på hans födelsedag kommer fyrtiotusen fromma hit. Bosättarna kallar Sheikh Jarrah ”Simon den Vises kvarter”.
– Snicksnack! säger helgedomens värd, rabbinen Yosef Mevorakh, om de palestinska anspråken. Judar har alltid bott här. 1948 drevs judarna bort och de flyttade in. Nu får de maka på sig. Men bara de. Araber som har lagfart på sin bostad har inget att frukta från oss.
Efter att Israel erövrade östra Jerusalem 1967 började de judar som bott där före 1948 att processa för att få tillbaka den.
– Judarna bodde här men marken var inte deras, den var vår! Vi kom hit från byn Lifta (nu i västra Jerusalem) 1948 därför att vi ägde marken här. Judarna bara hyrde av oss. Det säger fru Umm Shafi, 60, vars lilla våning är omgiven av bosättargrannar.
Det är det som högsta domstolen nu vägrat acceptera, till palestiniernas stora besvikelse. HD är, efter fredsrörelsen, den mest avskydda instansen för bosättarna.
– Om HD, som alltid sätter käppar i hjulen för oss, tar vårt parti så betyder det att vi har 150 procent rätt, säger Yosef Mevorakh.
Judiska familjer som drevs bort från sina hem av Arablegionen 1948 kan nu återfå bostäder i östra Jerusalem. Men arabiska familjer kan inte processa för att få tillbaka egendom de tvingades överge under samma krig.
Judiska miljonärer, som bosättarnas store gynnare den amerikanske bingokungen Irwin Moskowitz, betalar domstolskostnaderna för arvingarna till forna judiska invånare i östra Jerusalem. Vinner de striden om huset köper extremiströrelserna det genast, placerar bosättare där och låter dem bo billigt eller gratis.